JO kritiserar utrikesministeriet i trakasseriärendet vid ambassaden i Ottawa

Riksdagens justitieombudsman (JO) Petri Jääskeläinen har gett tre beslut där det i samtliga fall är fråga om att advokater eller andra privata jurister anlitats för uppgifter som hör till den offentliga förvaltningen. Två av besluten gäller utrikesministeriet och det tredje gäller diskrimineringsombudsmannen.

1. Fallet Ottawa

JO har bedömt utkontrakteringen av utredningen av en trakasserianmälan som gjorts till utrikesministeriet med avseende på 124 § i grundlagen. Bestämmelsen gäller att en offentlig förvaltningsuppgift anförtros någon annan än en myndighet. JO har ansett att det är möjligt att ge en sådan utredningsuppgift till en privat aktör endast inom sådana gränser där den materiella ledningen av förfarandet och huvudansvaret för utredningen tydligt kvarstår hos ministeriet.

I det aktuella uppdraget till advokatbyrån, som sedermera avbröts, var det fråga om att sända advokater från Finland till Ottawa för att fungera som utredare, ordna samtal med personalen samt genomföra och dokumentera dessa i promemorior över hörandena. På basis av hörandena skulle en separat slutsatspromemoria ha utarbetats för ministeriet, innehållande utredarnas bedömning av om trakasserier eller annat osakligt bemötande i strid med arbetarskyddslagen hade förekommit samt rekommendationer om åtgärder.

Enligt JO:s uppfattning skulle den materiella ledningen av förfarandet och huvudansvaret för utredningen av trakasseriärendet i det planerade förfarandet inte ha legat kvar hos ministeriet.

JO har även behandlat myndighetsarbetsgivarens förpliktelser och ansvar vid utredning av en trakasserianmälan. Han har konstaterat att principen om förvaltningens lagbundenhet enligt 2 § 3 mom. i grundlagen väsentligen är förknippad med det ansvar för tjänsteåtgärder som föreskrivs i 118 § i grundlagen, det vill säga tjänsteansvaret, vilket även omfattar straffrättsligt tjänsteansvar. Vid utkontraktering kan tjänsteansvaret på ett problematiskt sätt bli snävare, eftersom de personer som ansvarar för de utlagda uppgifterna inte är tjänstemän.

Med tanke på tillsynen i efterhand och rättsskyddet är det också av betydelse att de som sköter de utlagda uppgifterna hamnar utanför justitieombudsmannens tillsyn när det inte är fråga om skötsel av en offentlig förvaltningsuppgift.

Skadeståndsrättsligt garanterar 118 § 3 mom. i grundlagen i sin tur direkt talerätt endast för skador som orsakats av en tjänsteman eller en person som sköter ett offentligt uppdrag.

Av dessa skäl har JO förhållit sig avvisande till att utredningen av grunderna för en anmälan om trakasserier inom den offentliga förvaltningen utkontrakteras till en privat aktör, såsom en advokatbyrå.

JO har även bedömt det planerade förfarandet ur objektiv opartiskhetssynpunkt (hur saken framstår).

Typiskt sett är advokaters uppgift att sköta sina uppdragsgivares ärenden. Ur synvinkeln hos dem som gjort en anmälan om ambassadörens beteende och andra underlydande framstår det inte nödvändigtvis som att anlitandet av advokater skulle främja en opartisk utredning av ärendet. Detta perspektiv har lyfts fram i ett klagomål från Utrikesförvaltningens tjänstemannaförening UHVY rf (EOAK/4357/2024).

Enligt JO:s uppfattning bör man inom den offentliga förvaltningen tillämpa ett öppet och objektivt sätt att utreda trakasseriärenden, som inger förtroende både i hela arbetsgemenskapen och hos allmänheten och som tydligt omfattas av tjänsteansvar.

På grund av samtliga ovan nämnda synpunkter har JO inte ansett det vara vederbörligt att utrikesministeriet planerade att utreda trakasseriärendet med hjälp av en advokatbyrå.

JO har delgett utrikesministeriet sina i beslutet framförda uppfattningar för framtida bruk.

2. Klagomål från UHVY

I avgörandet med anledning av klagomålet från Utrikesförvaltningens tjänstemannaförening UHVY rf (EOAK/4357/2024) har JO granskat användningen av advokater vid utrikesministeriet även på en mera allmän nivå.

Enligt den utredning som erhållits hade även utrednings- och beredningsuppgifter i anslutning till lagberedningen samt tolkningen av lagar och internationella avtal utkontrakterats till advokatbyråer, trots att det var fråga om tjänsteuppgifter som hörde till ministeriet. JO hade dock inget att anmärka på att advokatbyråer hade anlitats för att företräda utrikesministeriet i ärenden som gått vidare till rättegångar.

JO konstaterar att användningen av advokattjänster vid ministerier kan, utöver rättegångsprocesser, i huvudsak vara motiverad i frågor som kräver juridisk sakkunskap när sådan sakkunskap inte finns inom ministeriet. Vid tillämpningen av förvaltningens grundläggande juridik borde det på ministerienivå i regel inte vara motiverat att använda advokattjänster.

3. Ärende som gäller diskrimineringsombudsmannen

I avgörandet som gäller diskrimineringsombudsmannen (EOAK/1421/2024) kritiserar JO den tidigare diskrimineringsombudsmannen för att beredningsarbetet för de allmänna rekommendationer som ombudsmannen utfärdade till väsentliga delar hade utkontrakterats till en privat juridisk byrå, trots att det var fråga om ombudsmannens kärnuppgift där offentlig makt utövades.

JO:s avgöranden EOAK/1421/2024, EOAK/1554/2024 och EOAK/4357/2024 har publicerats (på finska) på webbplatsen www.ombudsman.fi.

Mer information ger referendarieråd Jarmo Hirvonen, tfn 09 432 3336.